Partialkoefficient 

​

En verifikationsmetod som är mer lämpad för praktiskt bruk än strikt sannolikhetsteoretiska metoder är partialkoefficientmetoden (pk-metoden). Partialkoefficientmetoden är deterministisk, d v s den bygger på att de ingående parametrarna inte är stokastiska (slumpmässiga) utan kan åsättas bestämda värden. Parametervärdena, t ex partialkoefficienter, lastvärden och hållfasthetsvärden, bestäms emellertid på basis av sannolikhetsteoretiska beräkningar. Partialkoefficientmetoden är numera allmänt, internationellt accepterad och används såväl i de nordiska ländernas nationella tränormer som i den gemensamma europeiska tränormen Eurocode 5 (EC5) Design of timber structures. Metoden använder sig av flera olika säkerhetsfaktorer – partialkoefficienter - som var för sig beaktar inverkan av de olika slag av osäkerhet som beräkningarna är behäftade med, t ex

​

· lastantaganden ( g f)

​

· beräknad bärförmåga ( g m)

​

· brottkonsekvens ( g n)

​

I normerna anges de partialkoefficienter och de karakteristiska värden på laster och materialhållfasthet m m som skall läggas till grund för dimensioneringen. Med utgångspunkt från dessa förutsättningar beräknar man dimensionerande lasteffekt Sd och dimensionerande bärförmåga Rd. I brottgränstillståndet gäller dimensioneringsvillkoret

​

R d ³ S d (3.1) I bruksgränstillståndet formuleras dimensioneringsvillkoret oftast så att den beräknade nedböjningen, sprickbredden osv skall vara mindre än ett absolut eller relativt kravvärde. Tillämpningen av partialkoefficientmetoden kan variera från land till land. Inom Norden är den i stort sett enhetlig, men jämfört med EC 5 finns vissa skillnader, t ex beträffande säkerhetsklasser, se nedan.